Med Jamaicaslang mot underjorden.

Det är natt utanför Agibo University som ligger i staden St. Armando. Två gangstrar bryter sig in på universitetet för att leta efter en särskild bok, en om hur man tar sig ner till den mystiska världen; The Journey Down.

Boken är borta men spåren leder till båtmacken Kaonandodos Gas’n Charter i hamnen i utkanten av staden. Kaonandodo är mystiskt försvunnen och istället jobbar hans son, Bwana, där tillsammans med vännen Kito. Det är premisserna för historien som är det första kapitlet i pekaklicka-spelet The Journey Down.

The Journey Down

I spelet följer man bensinmackssonen Bwana. Kito och Bwanas ekonomiskt pressade situation på macken, kommer snart att ställas på sin ända. Från universitetet anländer Lina, som fått nys om att boken kan finnas hos Bwana, och hon lockar med väldigt mycket pengar. Efter att de hittat boken avslöjar Lina att andra är ute efter boken och att de allihopa måste resa iväg. Vid bensinstationen ligger ett skruttigt flygplan, som saknar både motorer, styrspak och en propeller. Bwana tar, med en axelryckning, på sig att ordna allt.

Det är en sällsam värld och upplevelse som man får bevittna i det första kapitlet av The Journey Down. Bakom spelet står 27-årige Theodor Waern.

Det kan ha varit hans första kontakt med Maniac Mansion på sitt NES, eller så var det när han första gången spelade The Secret of Monkey Island. Hur det än var så såddes det tidigt en idé och önskan i Theodor Waern. En idé om att själv få göra ett peka-klicka-spel.

Bwana ute vid sitt flygplan. Sina inventarier i spelet finner man längst ner på skärmen.

Theodor Waern kom senare i kontakt med AGS, Adventure Games Studio, som är en färdig plattform för att göra äventyrsspel på. För Theodor var AGS perfekt, då han var mer inne på att rita och skriva historia, än att skapa kod från scratch. Upphovsmannen bakom plattformen heter Chris Jones och Theodor Waern understryker hur viktig han varit för pekaklickagenren när han svarar på mina frågor via mail.

– Förutom att AGS är en strålande utvecklingsmiljö för folk som mig, som behärskar simpel programmering men främst vill syssla med bild och handling, så finns det ett väldigt kreativt och samspelat community där man lätt kan få kritik och hjälp, säger Theodor Waern.

Till en början så började Theodor pyssla med spelet som ett hobbyprojekt, mest för att testa på vad man kunde göra med AGS. Med tiden har dock projektet växt, från att ha lagt någon dag i månaden på projektet så koncentrerade Theodor två år efteråt all sin målning till The Journey Down.

– När vi först satte igång att knåpa ihop pusslena runt Kaonandodo’s Gas ‘n Charter hade vi aldrig kunnat gissa att det skulle blomstra upp och bli den enorma produktion som det är idag. Nu lägger jag i princip all fritid på att jobba med spelet, säger Theodor Waern.

En av introts scener växer fram ur Theodor Waern's skisser

Spelets bildspråk påminner mycket om ett The Curse of Monkey Island i modern tappning, den lilla bensinstationens miljöer för tankarna till de inledande scenerna med Guybrush. Karaktärerna är tydligt inspirerade av Jamaicansk kultur. Ändå är det en annan del av världen som Theodor nämner som stor inspirationskälla.

– En stark källa av inspiration är afrikansk konst. För att sätta en skön, morbid och lite mer unik känsla i spelet så har jag lirkat in så mycket av detta jag bara kunnat. Främst på karaktärerna, men även i detaljerna runt om i miljöerna, säger Theodor Waern.

En av Theodors inspirationsbilder. Förebilden för Bwana kanske?

Spelets grafik består både av 2D- och 3D-grafik, personer och miljöer är i 2D medan fordon är gjorda i 3D. Theodor har jobbat mycket med 3D tidigare, efter gymnasiet startade han upp sitt egna företag och jobbade med fotomontage och visualisering. Genom det senare kom han in på 3D-modellerandet, men karaktärsanimation har han inte jobbat med.

– Att få karaktärer att naturligt röra på sig i 3d är en helt annan utmaning än att få statiska objekt att animeras. Därför tedde det sig klokt att välja 3d då fordon skulle animeras, och 2d för karaktärerna, säger Theodor Waern.

Just grafiken har varit en av få saker som spelet fått kritik för, många hade velat se karaktärerna i högre upplösning. Detta är något som Theodor Waern dock har planer på att slipa till. Tillsammans med en kollega på spelföretaget SLX Games, där han jobbar till vardags, håller han på med att ta fram en snyggare version av spelet som ska släppas mot betalning (Den nuvarande versionen av kapitel ett ligger ute för gratis nedladdning). Alla karaktärsanimationer ska då göras om med hjälp av 3D.

Ett klipp från spelet. I den polerade versionen kommer bland annat grafiken på karaktärerna att göras mer högupplöst.

För kommande tre kapitel kommer den högupplösta varianten användas, men först ska den polerade versionen av kapitel ett släppas. Antagligen blir det genom SLX Games och då kommersiellt. Theodor verkar dock osäker på om det finns någon ekonomi i att släppa det, men menar att det ska bli spännande. Spelets stämpel som indiespel kan dock försvinna.

– The Journey Down har hittils hur mycket indiecred som helst i och med att det är ett gratis hemmabygge. Vad händer med credden då jag släpper den polerade versionen av kapitel ett och försöker ta betalt för den? Vem vet, undrar Theodor Waern.

En annan sak som ska läggas till i den nya versionen är röstdialog. Theodor berättar att vissa spelare har stört sig på att spelets känts något tungt med bara textdialog.

– Det har varit tydligt att spelare överlag hade föredragit om spelet hade röstsatts, då det är väldigt tungt på dialogfronten och lätt blir lite segt för folk som är ovana att spela spel med mycket text.

Att spelet saknar en del vad gäller grafik och röstdialog är möjligtvis ett minus. Men när man tänker på att Theodor Waern gjort väldigt mycket själv så är det kanske inte så konstigt. Ensamheten är dock något som Theodor ser positivt på.

– Jag älskar det, jag har fullständig kontroll över allt, är man enveten och beredd att lägga ruskigt mycket av sin fritid på det så är det en riktigt skön väg att gå, säger Theodor Waern.

Karaktärerna Kito, Lina, Bwana och Bozi ur The Journey Down. Till höger boken som konflikten i spelet cirkulerar kring.

Vissa delar av produktionen är Theodor väldigt noggrann med att påpeka att han inte ensamt ansvarar för. Spelets väldigt suggestiva musik står musikern Simon D’souza för. De båda mötes via The Freesound Project där Theodor tog kontakt med Simon efter att ha hört en av hans låtar. Theodor undrade om han fick använda några av Simons saxofonslingor. Simon svarade ja och erbjöd sig dessutom att göra mer om det behövdes. Det hela slutade med att han gjorde musik till varenda rum och filmsekvens i hela spelet.

– Jag har honom att tacka för väldigt mycket. Hade det inte vart för hans djupt atmosfärsika jazz/reggae soundtrack så hade världen inte haft nära på den charm som den har idag, säger Theodor Waern.

Många personer har hjälpt honom med testning av spelet för att rensa bort buggar och otydligheter. Just i funderingarna kring spelets logik finns det likheter med det som personerna bakom The Dream Machine sa. Att hamna i en situation där man behöver prova allt med allt är inte något som Theodor vill, det måste vara logiskt.

– Ett äventyrsspel lever på att ha bra intuitiva interaktioner som ger skön feedback. Behöver man använda ”allting på allting” tricket, för att ta sig vidare i spelet, ger det inte tillfredställelse, utan i regel bara en känsla av ”men ååååhh, vilken konstig lösning”. Spel handlar om feedback. Är den inte skön, så är spelet inte skönt, säger Theodor Waern.

Av Erik Melin

Relevanta länkar:

• Skygoblin – här kan du ladda ner kapitel ett och dessutom läsa om spelet.