GOTY11: Årets 4e-2a bästa spel

Erik

Efter några dagar frånvaro bränner jag nu av plats fyra till två på en gång.

2a bästa spel 2011 – The Dream Machine

Det Erik Zaring och Anders Gustafsson gjort med The Dream Machine är något väldigt speciellt. Jag utnämnde det tidigare till årets spel i kategorin ”bästa grafik”. Spelet är dock så mycket mer än sin grafik. Historieberättandet är det bästa jag upplevt på väldigt länge, få saker skrivs på spelarens näsa utan får istället upplevas via interaktion. Handlingen i sig är dessutom riktigt bra och annorlunda. Man har dessutom på ett fint sätt lyckats få drömmarna att kännas drömlika, utan att behöva göra dem så kaotiska som de flesta drömmar i verkligheten är.

Ljudet och framförallt musiken är fantastisk, det är också dessa element som gör drömmarna så drömlika. Enda minuset är att dialogen inte är röstsatt. Men röstpålägg kostar givetvis och hellre textdialog än dålig röstdialog.

3e bästa spel 2011 – To the Moon

Kan Gaos enmansskapelse är imponerande. Grafiken är som tagen ur ett gammalt Supernintendorollspel. Musiken är välgjord och passande till spelets tema. Historien är klart influerad av filmer som Eternal Sunshine of the Spotless Mind och Memento, men också av Kan Gaos farfar som råkade ut för en hjärtattack – med överlevde.

Visst har han fått hjälp med vissa delar, som de flesta andra självständiga spelutvecklare, men oavsett om det vore ett spel gjort av 15 personer eller en excentrisk amerikan så är detta spel genialiskt.

4e bästa spel 2011 – The Journey Down (kapitel 1, low res)

Ytterligare ett enmansprojekt, som i skrivande stund dock växt till att utvecklas av göteborgsstudion Skygoblin. Det mest slående med spelet är den grafiska stilen. Mina tankar gick till Jamaica, men Theodor Waern har hämtat mycket inspiration från Afrikansk konst. Slutresultatet är en värld som står för sig själv. Det mesta förhåller sig som den verklighet vi känner, men namn och platser är uppdiktade. Ett land där under omtalas. Vad det är, hur man tar sig dit och varför man skulle vilja det är dock oklart.

En annan mycket fin del av detta spel är smartheten i spelmekaniken. Man känner sig aldrig vilsen och försöker kombinera allting med allting bara för att hitta en lösning som man själv inte kan klura ut. Historien står i centrum och peka-klicka-upplägget är bara ett sätt att förmedla den.