Spelen till Android-mobiler tvingas ofta gå tillbaka några generationer spelkonsoler. Men samtidigt som spelen måste vara funktionella på touch screen-enheter försöker de flesta speltillverkarna ändå testa gränserna. Gurk-serien gör precis tvärtom.
Det finns mycket som är fel i spelet Gurk II (Larva Labs). Ibland startar inte musiken som den ska. Andra gånger stör man sig på att UI:n inte är genialisk. Långa strider med många svaga motståndare får en att drömma om en auto battle-knapp. Allt det där man i dag ofta slipper är tillbaka i det hjärtvärmande RPG-äventyret Gurk II. Och det går inte riktigt att göra en klassisk recension av Gurk-spelen, då de vinner på att göra fel.
Gurk II. Spel-"konsolen" påminner mest om en gammal Pokédex.
Jag hittade dess föregångare, Gurk, the 8-bit RPG, av en slump på Market. Det saknar ljud helt, men jag laddar ner de flesta gratisspelen för att ge dem en chans. Och efter att ha spelat ut det (på alldeles för kort tid) kunde jag inte hålla mig för att betala de ynka sju kronorna för uppföljaren.
Gurk två är en utveckling av ettan på många sätt. Man får nu mer av en story, tidigare fanns inga quests, och världskartan är mycket större. Det har ljud till skillnad från föregångaren, och de första två takterna när man besöker en borg är magiska. Resten av musiken är det inte, men världskartan får ändå rätt atmosfär med sitt plingande.
Det är nog lätt hänt att man, precis som jag, inte riktigt vet var man ska ta vägen i början av spelet. Detta resulterade för mig att jag köpte en båt efter jag fått blivit tillräckligt stark för att våga lämna hemstadens trygga murar. Plötsligt hade jag spelat några timmar, och insåg att jag inte alls hade utfört mina uppdrag i rätt ordning. Jag blev tvungen att back-track:a alla steg för att kunna nå slutet. Och det är just denna typ av händelser som gör att man gillar Gurk-spelen.
Strid i Gurk II. I denna uppföljare är alla spelbara karaktärer inte längre vita medelålders män. Pluss i kanten!
Jag har funderat på vad det är som gör att vi saknar de gamla spelen så mycket. De som fanns redan innan min första konsol Super Nintendo. Och jag tror att det är alla dessa begränsningar, allt detta slitage på tålamodet och alla långa och tidskrävande (och ofta onödiga) event. De får oss att slita vårt hår, och kanske just därför kan vi aldrig glömma dessa spel.
Min kommentar på Market blev: ★★★★★ Awesome! I am willing to pay even more for a sequel!
Isak Edblad
isak.edblad@gmail.com